kalvning,kalkoner ,grisslakt och dynamitgubbe i dyngstan..
Idag blir de blandade minne som täcker alla årstider .....Jag börjar med våren ..av dom få kor min morfar och mormor hade så brukade en eller två få kalvar ....oj vad jag väntade och väntade ! jag fick min morfar att lova att väcka mig då korna skulle kalva , för vanligast var att dom kalvade på natten .Jag minns så väl första gången jag såg klövarna och efter hårt arbete av kon så ploppa kalven fram .. slemig ,blöt ,blodig kippande efter sitt första andetag ..jag var såld en födsel är nått väldigt speciellt och jag förundras över livet varje gång.
Ett av dom mindre trevliga minnena var kalkonerna . Jag minns inte hur min morfar fick för sig att han skulle ha kalkoner . De har aldrig funnits en höna på gården vad jag minns och aldrig en katt vad jag minns , min mamma säger att dom hade katt när hon var liten .....Kalkonerna gick lösa på gården och jag var livrädda för dom ,jag tyckte dom både såg och lät hemskt . Min äldre syster och jag stängde in oss i porten och turades om att ändå försöka reta dom lite , men vi var nog livrädda båda två. I vilket fall som helst så sprang vi ut på gården (tror vi kastade gräs på dom ) så långt vi tordes och när kalkonerna kom farandes så sprang vi in i porten och stängde dörren. Vi blev järvare och kalkonerna mer och mer pissförbannade . De gick ju fint tills min syster stängde porten innan jag han in ....jag satte av runt lagårn springandes för livet trodde jag med en hel flock kalkoner efter , skrikandes och gråtandes in fort som fan på utedass som var på ena gaveln på lagårn .....morgonen efter när vi kom till lagårn så hängde alla kalkoner där utan huvuden....jag tyckte synd om dom , de var ju inte deras fel . De var första och sista gången de fanns kalkoner på gården
De fanns oftast 4 grisar på gården ....morfar och pappa hämtade små kultingar i en låda bak i bilen ( jag fick följa en gång och såg mitt livs största tamgris , en galt med stora betar ) Smågrisarna var så söta men skriker så man förstår inte att de kan komma från en så liten kropp...grisarna gick lösa i grishuset som vi kallade de , en stor lada med tillbyggd utehage ...där hade grisarna livets glada dagar till de blev höst och de innebar slakt...vi barn fick inte vara med då dom sköts men så fort de small så var vi snabba ner till grishuset . Minns en gång då de inte gick så bra med själva skyttet grisarna sköts med slaktmask . ( bultpistol ) . Vi barn mötte grisen på halva vägen med ett svart krutmärke i pannan men levde i allra högsta grad ....grisen vände och vi barn vände och in i farstun igen .....när de var slakt så rörde jag blod i en hink när grisen var stucken , den bloden användes bland annat till blodpalt....jag rakade grisfötter och drog naglarna av dom , oj vad jag fick vara med om mycket i min barndom som präglat mig till den person jag är idag ...
Dynamit gubbe i dyngstan .....dyngstan kallades de där all koskit från djuren skottades ut , ibland blev de för fullt de var skit ända upp i taket...stenfrusen koskit ,de gick inte stänga dörrarna in till lagårn där skiten skottades ut .... de löste min morfar med en dynamitgubbe .......morfar och jag gick in i dyngstan han spettade ett hål i skiten , ner med en gubbe en bit stubin tråd ....tänt vare här spring ....jag sprang morfar sprang ...säger som dynamit Harry vilken jävla smäll ...skitkakor flög plåttaket blev buckligt men dörrarna gick att stänga efter de ......